Estetiken i praktiken

”Försök tänka bort resultat”

"Vi blir till i språket och för att bli synliga behöver vi många språk, de verbala, de estetiska och kroppsspråket”, skriver Eva Tuvhav Gullberg i ”Estetiken i praktiken”.

– Det verbala går mycket genom huvudet. Små barn har ännu inte förmågan att uttrycka sig verbalt, de uttrycker sig med hela kroppen. De estetiska språken sitter mer i kroppen, de berör en mer sinnligt, utvecklar hon på telefon från ateljén i Rindö redutt i Vaxholm.

För Eva Tuvhav Gullbergs egen del kom det estetiska först i vuxen ålder. Med en bakgrund som tyst, duktig flicka som gått vidare och blivit handläggare på statliga departement var hon trött, riktigt riktigt trött – hon hade gått in i väggen även om det inte var ett etablerat uttryck vid tidpunkten. En dag fick hon en bok om skulptören Camille Claudel i handen av sin moster. Något väcktes.

– Jag gick till en färghandel och köpte en klump lera. Det var min räddning. Jag kom i dialog med leran och kunde uttrycka sånt jag inte kunde uttrycka med ord. Det var en längtan som fanns i händerna.

Eva Tuvhav Gullberg utbildade sig till konstnär. I dag arbetar hon i den egna ateljén, men är också ute ofta i verksamheter som föreläsare och inspiratör i estetiska uttryck. Boken ”Estetiken i praktiken” baserar sig på erfarenheter och insikter från många år som förskollärare och ateljerista. Den genomsyras av en vilja att fler ska få tillägna sig estetiska uttryckssätt.

– I mitt möte med barnen kan jag känna att konstnären i mig och barnet har något gemensamt. Det konsten gör är att frångå konventioner, den låter en se saker ur nya perspektiv.

Estetiken omfattar samtliga sinnen
Det är upplevelsen som är det centrala, och det innebär att fokus hellre ska ligga på process än på produkt.

– Försök att inte bara tänka på resultat. Säg att man får ett nytt material i sin hand, lera till exempel. Då är det en upplevelse att få känna, lukta och undersöka dess möjligheter. Det är som en upptäcktsresa med en ny kompis, snarare än en fråga om tekniker och metoder.

Skapandet är något som sker i relation med ett material, verktyg och eventuella redskap. Det öppnar för möjligheter att knyta an till en vidare värld. Får barnen tillverka sånt som annars finns som inköpt material ger det en inblick i processen och skapar samtidigt en relation till naturen. Penslar kan skapas av björkkvistar, målarfärg av rödbetor eller rost.

Som pedagog kan man underlätta utbytet mellan barn och material genom att uppmuntra till ett förhållningssätt som inbegriper alla sinnen.

– Alla material har både möjligheter och begränsningar, precis som vi människor. När barnen har fått lära känna exempelvis lera måste man också våga utmana dem att gå vidare från upplevelsestadiet. Gör de en häst som ramlar gång på gång får man kanske fråga ”vad tror du, har hästar tre ben? Ska vi kolla hur en häst ser ut?”

Hur ska vi prata om skapande?
Utöver verksamheten i sig har det stor betydelse hur vi pratar om det estetiska, menar Eva Tuvhav Gullberg. Att barnen skapar har större tyngd än att de, som det ofta heter i dag, pysslar.

– Man skulle kanske aldrig fråga en forskare ”vad pysslar du med?”. De estetiska ämnena är lika viktiga som matematik och naturvetenskap. Där undersöker och experimenterar man – det är viktigt att få in de begreppen även på estetikens område.

Ett sådant förhållningssätt är nödvändigt för att leva upp till läroplanens intention om att ge barn de verktyg som krävs för att bli en god samhällsmedborgare.

– Vi lever i en visuell kultur. Hur skaffar sig barn och unga information? Det är inte bara genom att läsa, utan genom bilder, ljud och musik. För att kunna vara källkritisk kan man inte bara hålla på och ”pyssla”. Man måste lära sig att förstå bilder och estetiska språk, annars blir man en analfabet i den meningen.