Gå till innehåll
Din webbläsare (Internet Explorer) är föråldrad. Uppdatera webbläsaren för en bättre och säkrare upplevelse.

Att tidigt lära sig strategier för socialt samspel har stora fördelar

Stopp, byta, tillsammans, låna och vänta. Viktiga demokratibegrepp som tränar sociala strategier på Stora Sköndals förskolor. I bokserien Förskolegänget förmedlar förskolläraren Ellen Jildeteg och illustratören Ingrid Flygare metodiken – som gjort stor skillnad på Jildetegs egen arbetsplats.

Bakgrundsbild i Hero

I bokserien Förskolegänget förmedlar förskolläraren Ellen Jildeteg och illustratören Ingrid Flygare metodiken – som gjort stor skillnad på Jildetegs egen arbetsplats.

Strategier för socialt samspel i förskolan

Vi har under flera år arbetat med dessa strategier – stopp, byta, tillsammans, låna och vänta. Det ger barnen verktyg att själva hantera konflikter, eller undvika dem, eftersom de kompromissar innan något hinner utvecklas till en konflikt.

Vi ser också hur barnen i dag bjuder in varandra mer ›vi göra tillsammans?‹,›vill du vara med?‹, ›du får vara med!‹ i stället för att fråga om de får vara med, med risken att få ett ›nej‹.

Konflikter som en del av lärandet

Hamnar barnen i konflikter ser vi det som undervisningstillfällen. Konflikter ger barnen handlingsvana, men det är viktigt att de får redskapen för att kunna lösa dem. Det tror vi är nyckeln till att motverka kränkningar, mobbning och diskriminering.

Att barnen tidigt får kunskaper att lyssna och se varandra, strategier de kan använda livet ut. Att i dag komma in genom grinden till arbetet och höra barnen i alla åldrar använda sig av strategierna ›du får vänta på din tur, okej?‹, eller ›vi kan göra tillsammans!‹ eller ›den är upptagen‹ och se att barnen respekterar och förstår varandra är fantastiskt. Vi har skapat ett demokratiskt klimat i barnens vardag och jag tror att jag pratar för alla på mitt arbete när jag säger att vi är otroligt stolta över att vårt värdegrundsarbete syns och hörs bland barnen.

Förskolegänget-serien är utformad med vardagsnära dilemman som barnen i böckerna ställs inför, i varje bok finns reflektionsfrågor och även fördjupningsfrågor och aktiviteter i den tillhörande handledningen. Att arbeta med Förskolegänget ska öppna upp för reflektioner, lyssna på varandra, förstå andras perspektiv och att alla får säga sitt.

När jag själv läser böckerna för både yngre och äldre barn drar de paralleller till vad de varit med om, hur det kändes och vi reflekterar tillsammans kring vad man kan göra om det händer igen.

Vi ser också hur barnen i dag bjuder in varandra mer ›vi göra tillsammans?‹,›vill du vara med?‹, ›du får vara med!‹ i stället för att fråga om de får vara med, med risken att få ett ›nej‹.

Konflikter som en del av lärandet

Hamnar barnen i konflikter ser vi det som undervisningstillfällen. Konflikter ger barnen handlingsvana, men det är viktigt att de får redskapen för att kunna lösa dem. Det tror vi är nyckeln till att motverka kränkningar, mobbning och diskriminering.

Att barnen tidigt får kunskaper att lyssna och se varandra, strategier de kan använda livet ut. Att i dag komma in genom grinden till arbetet och höra barnen i alla åldrar använda sig av strategierna ›du får vänta på din tur, okej?‹, eller ›vi kan göra tillsammans!‹ eller ›den är upptagen‹ och se att barnen respekterar och förstår varandra är fantastiskt. Vi har skapat ett demokratiskt klimat i barnens vardag och jag tror att jag pratar för alla på mitt arbete när jag säger att vi är otroligt stolta över att vårt värdegrundsarbete syns och hörs bland barnen.

Förskolegänget-serien är utformad med vardagsnära dilemman som barnen i böckerna ställs inför, i varje bok finns reflektionsfrågor och även fördjupningsfrågor och aktiviteter i den tillhörande handledningen. Att arbeta med Förskolegänget ska öppna upp för reflektioner, lyssna på varandra, förstå andras perspektiv och att alla får säga sitt.

När jag själv läser böckerna för både yngre och äldre barn drar de paralleller till vad de varit med om, hur det kändes och vi reflekterar tillsammans kring vad man kan göra om det händer igen.

Ett gemensamt förhållningssätt i förskolan

Implementerar man demokratiorden stopp, byta, tillsammans, vänta och låna på sin förskola bidrar det även till ett gemensamt förhållningsätt hos pedagoger och barn. Ett likvärdig arbetssätt berikar både barn och pedagoger. Barnen kan förvänta sig ett likvärdigt bemötande oavsett vilken pedagog de vänder sig till när de behöver stöttning i konfliktsituationer. Alla kommer att använda samma förhållningssätt och ställa samma frågor kring konflikten. En viktig del i arbetssättet är att använda TAKK. Det gör att barn som ännu inte har utvecklat sitt verbala språk också har möjlighet att uttrycka sig.

Att tänka på att vi som pedagoger bedriver undervisning när vi ger barnen verktyg att lösa sina egna konflikter har hjälp mig hur jag ser på konflikter i dag. Det får ta tid att lösa, det är inget som behöver gå snabbt där jag kommer med ›rätta‹ svaren, ›då gör vi så här‹. Utan barnen får skapa sig erfarenheter som gör att när de hamnar i liknande situationer kommer de lättare kunna lösa konflikten själva.«

Ett gemensamt förhållningssätt i förskolan

Implementerar man demokratiorden stopp, byta, tillsammans, vänta och låna på sin förskola bidrar det även till ett gemensamt förhållningsätt hos pedagoger och barn. Ett likvärdig arbetssätt berikar både barn och pedagoger. Barnen kan förvänta sig ett likvärdigt bemötande oavsett vilken pedagog de vänder sig till när de behöver stöttning i konfliktsituationer. Alla kommer att använda samma förhållningssätt och ställa samma frågor kring konflikten. En viktig del i arbetssättet är att använda TAKK. Det gör att barn som ännu inte har utvecklat sitt verbala språk också har möjlighet att uttrycka sig.

Att tänka på att vi som pedagoger bedriver undervisning när vi ger barnen verktyg att lösa sina egna konflikter har hjälp mig hur jag ser på konflikter i dag. Det får ta tid att lösa, det är inget som behöver gå snabbt där jag kommer med ›rätta‹ svaren, ›då gör vi så här‹. Utan barnen får skapa sig erfarenheter som gör att när de hamnar i liknande situationer kommer de lättare kunna lösa konflikten själva.«

Förskolegänget

Barnen i Förskolegänget ställs inför en rad situationer på förskolan som ger upphov till dramatik och stora känslor. Tillsammans med pedagogerna Pim och Sissi tar Kiko, Rami, Leo, Maja, Lo och Fia hjälp av olika strategier för att lösa sina dilemman.

Läs mer

Författaren och illustratören Ingrid Flygare berättar

Hur kom det sig att du och Ellen skapade de här böckerna?

Ellen och jag träffades när min yngsta son gick på förskola i Älta där jag bor och vi pratade ofta böcker vid hämtning. Jag är alltid nyfiken på vad målgruppen tycker och Ellen var uppmärksam när hon läste för barnen på förskolan. Jag började studera de böcker som hon sa fungerade bra och så hade vi en rolig dialog om det.

Vad kom ni fram till?

Vi var överens om att något måste hända tidigt i boken så att barnen fångas, gärna redan på andra uppslaget. Och att det måste vara stora känslor för att engagera en hel grupp. Om någon blir ledsen eller arg i boken så måste det synas och höras. Det har vi nu fört över till våra böcker.

Varifrån kommer innehållet till Förskolegänget?

Jag la ut något på sociala medier om mina egna nya böcker och skrev att jag ville göra mer för de yngsta. Då hörde Ellen av sig och föreslog att jag skulle skriva om strategierna de jobbade med på hennes förskola. Jag förstod inte alls hur barnen kunde fatta det som Ellen beskrev så akademiskt, så jag frågade om jag fick komma på besök.

På förskolan såg jag att det vara ett enkelt koncept bakom alla större ord. Ellen och hennes kollegor la över konfliktlösningen i barnens händer genom att lära dem olika sätt att lösa situationer. Det tyckte jag var fint på riktigt och något som skulle hjälpa barnen i hela livet. När jag var där så skissade jag också av rufsiga hår och hade roliga samtal med barnen som inspiration.

Hur jobbade ni fram konceptet och skrev alla fem historierna?

Vi skapade böckerna genom att samtala och skriva fram en kärna och sen en ramberättelse av en vanlig situation på förskolan där strategin ingår. Efter det kom min erfarenhet av att skriva böcker till nytta och vi strukturerade idéerna till flödeskartor, uppslag och berättelsekurvor.

Barnkaraktärerna kom till av mina skisser från förskolebesöket, och namnen på dem skulle en tvååring kunna säga. Sen diskuterade vi fram egenskaper hos karaktärerna så de skulle bli olika. Det finns till exempel ett barn om är ordlös i de första tre berättelserna. I bok fyra och fem har barnet lärt sig prata med korta meningar. Ett annat barn har större ordförråd och hjälper gärna till.

Konceptet med dialogfrågor var vi väldigt måna om och hoppades att förlaget inte skulle stryka det, vilket de inte gjorde. Både Ellen och jag tror starkt på boksamtalet som ett språkutvecklande inslag i böckerna.

Vad känner du var det roligaste och svåraste?

Det roligaste var att jag och Ellen har samma arbetsmoral och samma humor, så vi kunde skratta tillsammans. Det svåraste var nog att teckna lagom mycket i bilderna. Det fick inte bli otydligt vad som hände, för då tappar vi de små barnens intresse. Men det fick heller inte vara för tråkiga vita uppslag. Vi löste det genom att ha ett uppslag med många saker att titta på, där man kunde stanna till och prata mer.