”Vi har träffat så många patienter som fått för generella och förenklade tips och råd”

Berätta om er bok!
Hjärnhjälpen är en bok om hur man kan avlasta hjärnan för att få vardagen att funka bättre – hur man kan använda strategier och hjälpmedel för att hitta nya sätt att komma ihåg, hantera känslor, planera sin tid och komma igång med det man behöver göra – med mera!

Varför har ni skrivit den här boken?
För att vi själva saknade en sådan här bok som samlar konkreta metoder för att hjälpa hjärnan. Vi har träffat så många patienter som fått för generella och förenklade tips och råd som ”skriv en lista” eller ”sätt en timer”, men inte tillräckligt mycket stöd i att göra anpassningar av råden så att de funkar för just den individen. Vi vill visa att ”dåligt minne” eller ”får inget gjort” kan innebära en mängd olika saker, och att en och samma lösning inte fungerar för alla. Vi hoppas att boken gör läsaren nyfiken på att prova något annorlunda än det man gjort hittills, trygg i att även små förändringar kan göra stor skillnad och schysst mot sig själv när det inte går som man hoppats.

Hur kan jag som i mitt yrke träffar personer med npf ha nytta av boken?
Vi hoppas att du får ökad förståelse för varför strategier utformade för neurotypiska människor ofta behöver modifieras för att funka för en person med npf, och hur du kan hjälpa till att utforska vad som funkar för just den här individen. Du kan behöva vara mycket mer konkret än vad du tror.

Varför värjer ni er mot rådet ”skriv en lista”?
Vi har inget emot listor i sig, de kan vara ett bra verktyg och vi beskriver flera sätt att använda listor i boken. Det vi värjer oss emot är när råden blir för förenklade, eller när man tror att ETT verktyg ska lösa många olika problem. Vi vet också att man behöver lägga lite extra krut på att fundera över till exempel vilken sorts lista man behöver, hur man ska använda den, hur man ska komma igång med den och så vidare. Att bara få ett verktyg kommer inte automatiskt att hjälpa.

Vad är er bästa hjärnhjälp?
Linnea: Min bästa hjärnhjälp är att jobba på hur jag pratar med mig själv. Jag har (som många andra med npf) många erfarenheter av att misslyckas med samma saker om och om igen. Min inre röst blir då väldigt självkritisk (”alltså kan du inte bara hålla tyst på möten, du vet ju att du går igång och det blir alltid så här”). Det är inte särskilt hjälpsamt för att förändra mitt beteende utan gör mig bara uppgiven och ledsen. Om jag istället påminner mig själv om att jag faktiskt har andra förutsättningar än neurotypiska personer blir det inte lika plågsamt. Och att byta perspektiv till ”det var svårt för mig att ...” och ”hur kan jag skapa bättre förutsättningar för mig själv att göra annorlunda?” är såååå mycket mer hjälpsamt när det gäller att ändra beteenden.

Matilda: Åh, det är så svårt att välja den bästa hjärnhjälpen, jag har så många och det är olika från dag till dag! Jag känner väldigt ofta en djup tacksamhet för mina brusreducerande hörlurar som hjälper mig stänga ute onödiga intryck, och så har jag nyligen hittat neocube – en fidget som består av små magnetkulor att fippla med. Det hjälper mig hålla fokus när jag lyssnar på föreläsningar och tittar på tv.

Lotta: Hmmm, svårt. Jag är ju i behov av så mycket hjärnhjälp för att få ihop min vardag och undvika att göra min familj gråhårig. Men jag måste nog ändå säga det lika enkla, självklara och svåra ”inga mellanstationer”. Jag inser att jag lägger så orimligt mycket tid på att leta efter glasögon, telefon, bilnyckel och hundkoppel om jag inte slaviskt följer principen om att alla viktiga saker jag äger måste ha ett eget hem och att jag inte kan kompromissa med att lägga dem där, hur stressad eller inspirerad av annat jag än är.