Förskolan som plats för hopp & framtidstro

Förskolan är och kan bli ännu mer en plats för hopp och framtidstro för både barn och vuxna. Att bara vara i ett lärande på en trygg plats som förskolan, där man ser världen genom pedagogikens ögon, är att ge sig själv hopp och framtidstro. I förskolan finns de kollektiva berättelserna, det kollektiva minnet som berättar både framåt och bakåt, där finns lärandemöjligheterna, villkoren för utveckling och omsorg och där finns tron på barnen och deras möjlighet till att ta steg framåt. Och däri finns också alla bakslagen, alla utmaningarna och allt det svåra i att vara i lärande, utveckling och omsorg. Allt det som skaver och sårar, men i det svåra finns också möjligheten.

I det pedagogiska arbetet med hopp och framtidstro finns snarare mer av ett förhållningssätt till barnen inbyggt snarare än att producera en synlig produkt eller narrativ. Att låta leken och lusten vara det som styr vad som görs samtidigt som tydliga avstämningar kring vart gruppen är på väg och vad som behövs kan sammanfatta arbetet med hopp och framtidstro.

Förskolan som plats för hopp & framtidstro innehåller självfallet inte några enkla lösningar på hur det kommer att gå, eller precisa riktningar för vår gemensamma framtid, snarare består den av trådar och stigar att förhoppningsvis vandra vidare på i vår samtid. För nån slags hand att hålla i i att hantera vad vi är i tror jag vi alla behöver.