”Vi hoppas kunna ge en inblick i vad som kan upplevas som hjälpsamt och vilka utmaningar och svårigheter som kan finnas.”
Inger Gynning och Camilla Söderberg har skrivit Imorgon ska jag vara som alla andra och svara här på fyra frågor utifrån boken.
Varför har ni valt att skriva en bok om adhd och autism för unga?
Vi ville skriva en bok som vänder sig direkt till barn och unga och besvarar några av de vanligaste frågorna om neuropsykiatriska diagnoser. Många böcker om ADHD och autism riktar sig främst till föräldrar och andra vuxna, och vi upplevde att det saknades en bok som talar direkt till unga och lyfter deras egna erfarenheter.
Genom vårt arbete som kliniker vet vi att det ofta finns många tankar och funderingar kring hur det är att få och leva med en diagnos. Samtidigt räcker tiden under en utredning sällan till för att hinna prata om allt detta. Därför ville vi skapa ett utrymme där dessa frågor får ta plats.
För att kunna besvara dem på bästa sätt har vi baserat boken på intervjuer med ungdomar och unga vuxna som har levt med sin diagnos i några år.
Vad är det viktigaste som har framkommit i intervjuerna?
Det viktigaste som intervjuerna har gett oss är ett unikt inifrånperspektiv i hur det kan kännas att leva med de svårigheter som diagnoserna innebär. De medverkande har satt ord på både utmaningar och styrkor, och delat med sig av tankar och funderingar de ställs inför i vardagen, men också vilken personlig utveckling det kan medföra över tid. Gemensamt för många av de vi intervjuade var att de frågor vi lyfte sällan har något rätt eller fel svar, bilden är sällan dikotom utan ofta är svaren mer komplexa än så och saker kan ofta upplevas som både bra och dåliga på samma gång. Eftersom citaten från de medverkande utgör central del i boken, så har deras kloka tankar och funderingar skapat en känsla av samskapande i skrivarprocessen, vilket känts både viktigt och meningsfullt.
Hur kan jag som träffar personer med npf i mitt yrke ha nytta av boken?
Vi hoppas att boken ska ge en förståelse för hur det kan kännas att leva med adhd och- eller autism, vilka reflektioner, frågor och utmaningar som kan finnas. Boken kan vara ett stöd i hur man kan bemöta och besvara dessa frågor. Vi hoppas kunna ge en inblick i vad som kan upplevas som hjälpsamt och vilka utmaningar och svårigheter som kan finnas. Varje kapitel avslutas med en del som handlar om att hantera utmaningar med föräldrar eller andra närstående vuxna. Dessa delar kan vara en guide till hur man som vuxen kan agera för att underlätta i många situationer.
Finns det någon förändring ni skulle vilja se i vad som möter barn och unga precis när de tilldelas en npf-diagnos?
Vi skulle önska att det fanns ett större utrymme till att fånga upp de frågor och funderingar som barnet eller ungdomen själv har efter en utredning, att ha lite mer tid till att lyssna in ungdomens egna behov. Vi vet att det kan kännas på olika sätt när man får en diagnos och det kan också variera hur mycket man känner till om själva diagnosen. Det är både hjälpsamt och uppskattat att få ta del av andras upplevelser, råd och stöd, därför är det viktigt att mer resurser läggs på att säkerställa att både den unge men också deras föräldrar får information om, och tillgång till de utbud av stödinsatser som finns att tillgå i samhället.
Intervjun genomfördes i april 2026.
Imorgon ska jag vara som alla andra
Imorgon ska jag vara som alla andra är skriven för 9–15-åringar och beskriver vad diagnoserna adhd och autism innebär samt hur en neuropsykiatrisk utredning går till.