Lyckade ärenden i socialtjänsten

I förordet till boken tar du upp erfarenheter från ditt arbete som socionom på 80- och 90-talet. Vad var det i mötena med människor i utsatta livssituationer som gjorde starkast intryck på dig?
Att möta människor i utsatta livslägen är lika mycket hedrande som det är ett svårt jobb. Jag fascinerades ofta av hur lite det ibland handlade om för att avgöra att en svår livssituation vände till något positivt. När socialtjänstlagen blev ”strängare” slogs jag lika ofta av hur just ”detta lilla” fattades som möjligt bistånd. Det kunde handla om tandvård till en vuxen eller fritidsutrustning åt ett barn till en ensamstående förälder där inkomsterna ibland inte räckte vare sig till det förutsedda eller oförutsedda. Det slog mig också hur många människor som arbetat hela sina liv ändå blev fattigpensionärer.

Du har länge velat samla berättelser om när socialt arbete lyckas och gjorde ett upprop på Facebook. Resultatet är den här boken. Varför är det så viktigt att synliggöra lyckade ärenden?
Det sociala arbetet träder in vid människors livskriser och allehanda olyckliga omständigheter. Men också ”samhällets brister” hamnar i socionomernas knän. Socialkontoren agerar arbetsförmedling när Arbetsförmedlingen inte fungerar, hyresvärdar när bostadspolitiken inte fungerar. Socialkontoren förskotterar pensioner, föräldrapenning, sjukpenning när system krånglar.

Jag tror ärligt talat inte ens socialarbetarnas barn på riktigt vet vad deras föräldrar gör på jobbet. Ett annat skäl är att jag är så urbota trött på att höra om det misslyckade sociala arbetet. Det som går fel definierar socialt arbete lika lite som en misslyckad operation definierar sjukvården. Jag ser det också som en pedagogisk uppgift att visa vad socialtjänsten faktiskt gör.

Socialtjänsten är till för att skapa utvägar för att nå social förändring. Lyckade ärenden i socialtjänsten ger en unik samhällsinblick.

Författarna speglar i sina kapitel den stora variationen av insatser i det sociala arbetet. Finns det ändå några gemensamma faktorer som leder till verklig förändring i lyckade ärenden?
Jag skulle säga att kunskap, samhällsresurser, fingertoppskänsla och engagemang lyser genom som en röd tråd i texterna, och bra chefskap.

Du skriver att det sociala arbetet kan jämföras med det konstnärliga. Vad består den professionella skickligheten av?
Socionomen ser, förstår och har ofta absolut gehör för människors oerhört komplexa livssituationer. Socionomer skolas att vara reflexiva och förstår människors sociala bakgrund, absoluta nu men också deras sociala förhistoria. Hen klarar av att inta flera olika perspektiv simultant och är satt att hitta styrkor utan att ta över livssituationen som professionell hjälpare. Socialt arbete blir därför ett hantverk som ofta kräver samma slags lyhördhet som det konstnärliga.

Socionomer ser effekterna av politiska beslut omgående. Har professionen ett ansvar för att delta i samhällsdebatten?
Socionomer är inte, ska inte vara politiker. Men de har ofta ett socialpolitiskt engagemang. Människor i socialt utsatta situationer och grupper har till skillnad från villaägare, eller allergiska barn, inte någon intresseförening som för deras talan. Därför blir socionomen experten som både kan, och bör, vittna om de sociala problem och orättvisor hen ser, och om vad som skulle möjliggöra att förändra människors livsvillkor till det bättre.

Vad hoppas du att socionomstudenter och yrkesverksamma inom socialt arbete ska ta med sig från att ha läst boken?
Det finns en djup respekt och kärleksfullhet i texterna gentemot de människor och problem som socialarbetarna möter. Texterna är lika äkta och lärorika som de är intressanta. En person med minsta lilla sociala engagemang blir glad, inspirerad och peppad av att läsa boken.

Intervjun genomförd i mars 2026.