”Livsberättelser som grundar sig på feltolkningar blir till ett hinder för frigörelse och förändring”

Hur kommer det sig att du ville skriva den här boken?
Jag tror att nästan alla människor skapar livsberättelser för att få en känsla av sammanhang i livet. ”Jag gick ner mig i min första depression för att det blev en konflikt på arbetsplatsen”. Eller ”Jag började använda droger för att min pappa varit frånvarande.” På senare år har vår forskning gjort att jag mer och mer blivit uppmärksam på hur svårt det faktiskt är att veta vad som är orsak, vad som är verkan, och vad som beror på andra faktorer i de här fallen. Många samband människor tenderar att ta för givna är helt enkelt fel. Och livsberättelser som grundar sig på feltolkningar blir till ett hinder för frigörelse och förändring. Samma sak gäller för övrigt för många frågor i samhällsdebatten.

Hur har diskussionen kring arv och/eller miljö förändrats över de senaste åren?
Man skulle ju kunna tro att vi lämnat de stora debatterna om de här frågorna bakom oss. Alla vann, eller hur? Både arv och miljö är viktiga! Och visst – det är ju i någon mening sant. Men jag tycker avsaknaden av diskussion mest verkar bero på att alla tar det till intäkt för att fortsätta tro det de trodde från början. Än idag är det få som förstår att genetiska faktorer oftast är den överlägset viktigaste faktorn bakom hur livet blir. När forskning visar att en miljöfaktor förklarar 5 % av risken för beroendesjukdom så blir det stora tidningsrubriker. Att genetiska faktorer samtidigt står för 50 % av samma risk nämns i bästa fall i förbifarten. Och det saknas nästan helt kunskap om att många miljöfaktorer som ser ut att vara viktiga i själva verket avspeglar genetisk risk. Om det låter konstigt… så är det en av sakerna jag förklarar i boken.

Kortfattat, varför sjunger du tvillingstudiers lov?
Många är fascinerade av DNA-forskning. Det är jag med. Men rätt gjorda fortsätter tvillingstudier att vara det bästa redskap som finns för att nysta upp inflytandet av arv och miljö. De är också, lite paradoxalt, ovärderliga för att förstå hur miljön påverkar – är det den gemensamma miljö barn i en familj exponeras för – säg, att växa upp i ett utsatt område – eller är det den enskilda individens livserfarenheter, som att ha blivit traumatiserad av sin styvfar? Tvillingstudierna gör det också möjligt att veckla ut de komplicerade samband där livserfarenheter verkar viktiga, men där dessa i själva verket, indirekt, avspeglar genetisk risk. För att alla de här frågorna är tvillingstudierna oslagbara. DNA-forskning kommer i nästa steg: Vilka gener förmedlar risken? Kan vi använda det för behandling? Den kunskapen är ännu i sin linda.

Vad kan legenden om Oidipus lära oss om våra egna öden?
Det irriterar mig något oerhört att i den mån människor idag alls är bekanta med Oidipus-berättelsen så är det genom Freuds bisarra version: Att varje pojke på ett visst utvecklingsstadium sexuellt åtrår sin mamma, och att han därför är rädd att hans pappa ska kastrera honom. Det ursprungliga dramat handlar om… lite andra saker. Föds vi till ett visst öde? Och om det är så, kan vi förändra detta öde genom att få kunskap om det, och låta kunskapen vägleda våra liv? Grekerna trodde inte det. I Sofokles fantastiska drama går Oidipus under just för att han försöker undgå det öde han blivit spådd. Men hans försök går i stöpet därför att den kunskap han har om sig själv är felaktig. Den stora frågan för oss moderna människor är om vi kan lyckas bättre. Kan en bättre förståelse för vad som får ditt liv att utvecklas på ett visst sätt låta dig bli friare från risker och tendenser orsakade av gener och uppväxterfarenheter?

Intervjun genomfördes i mars 2026.