”Sorg och anhörigförlust bör lyftas fram som ett folkhälsoproblem bland andra”

Varför ville du skriva den här boken?
Jag har tillsammans med mina forskarkollegor undersökt hälsokonsekvenser vid anhörigförlust i mer än 15 år. Under åren har jag och min forskargrupp publicerat en stor mängd forskningsstudier som visar på de genomgripande hälsokonsekvenserna av olika typer av anhörigförluster. Trots detta har lite hänt när det gäller att uppmärksamma sorgens konsekvenser och att förbättra stödet till anhöriga. Det kan bero på att akademisk forskning ibland är komplicerad och svår att förstå samtidigt som vetenskapliga studier ofta fokuserar på en specifik frågeställning. Det kan medföra att det inte alltid är lätt att översätta resultat till faktiska åtgärder. Genom åren har jag också upplevt ett stort intresse för våra resultat kring anhörigförlusters hälsokonsekvenser bland praktiker och organisationer som på olika sätt arbetar med anhörigstöd. Genom boken vill jag göra min forskning tillgänglig för en bredare allmänhet och öka uppmärksamheten kring anhörigförluster som ett folkhälsoproblem. Boken sätter också anhörigförlust och sorg i ett större historiskt och samhälleligt sammanhang och diskuterar samtidigt hur vi ska förstå sorgen och sorgeprocessen när vi förlorar någon närstående.

Vad menar du med den ”dolda sorgen”?
Det finns forskning som menar att vi i större utsträckning sörjer ensamma idag. Tidigare i historien var sorgen mer öppen i närsamhället eller byn där stödet fanns nära tillgängligt i det större familjenätverket. I dagens mer individualiserade samhälle är sorg något vi ofta hanterar med de allra närmaste inom hemmets väggar. Samtidigt finns det en stark betoning på att maximera personlig lycka och tillfredsställelse i den moderna västerländska kulturen eftersom religionens betydelse i samhället minskat. Sorg och förlust upplevs i det perspektivet som hot mot vår strävan efter lycka vilket kan medföra att vi väljer att tränga undan dessa känslor. Samtidigt uppmärksammas sorg och dess konsekvenser sällan som ett samhällsproblem i den offentliga diskussionen. Det innebär att sorgen också kan betraktas som ett dolt samhällsproblem.

Vilken skillnad skulle du vilja se i samhället gällande bemötandet av sörjande närstående?
Utifrån bokens resultat menar jag att de omfattande folkhälsokonsekvenserna av sorg bör uppmärksammas och angripas i betydligt större utsträckning än vad vi gör idag. Anhörigförlust och sorg är en dold företeelse i samhället, något som anhöriga till stor del tvingas hantera på egen hand, vilket bidrar till att anhörigas sorgeprocesser förlängs och att hälsokonsekvenserna blir svårare än nödvändigt. Denna dolda sorg riskerar att ta sig andra uttryck i form av missbruk, social isolering, oro, depression, ilska, aggression och självskadebeteende, vilket i förlängningen får än större konsekvenser för hälsan och därmed ökade samhällskostnader. Sorg och anhörigförlust bör lyftas fram som ett folkhälsoproblem bland andra, och undersökas och behandlas ur ett folkhälsoperspektiv. På så sätt kan vi skapa ett samhälle där stöd till anhörigförlust – bland andra viktiga folkhälsoproblem – blir en självklar del av folkhälsoarbetet. Detta blev aktuellt under coronapandemin då ett stort antal människor plötsligt förlorade sina anhöriga under en tid då stödet var särskilt begränsat. Trots det diskuterades sällan coviddödsfallen ur ett anhörigperspektiv.

Förbättrat stöd till anhöriga bidrar inte enbart till förbättrad folkhälsa, utan även till samhällsekonomiska vinster. Ohälsa till följd av anhörigförlust innebär nämligen – liksom andra folkhälsoproblem – stora kostnader för samhället i form av sjukskrivning, ökade vårdkostnader, rehabilitering, arbetslöshet och minskad produktivitet. Genom ökat stöd till anhöriga kan vi även minska dessa kostnader.

Om du får lämna några råd till mig som i mitt yrke möter sörjande närstående, vad skulle det vara?
Det är svårt att formulera ett enkelt råd eftersom sorgen är mångfacetterad, individuell och beror på många olika omständigheter kring dödsfallet inte minst när i livet förlusten sker, vem man förlorar och om dödsfallet kommer oväntat eller plötsligt. Bland annat visar bokens resultat att det är särskilt svårt att förlora en anhörig till följd av en olycka, suicid eller till följd av dödligt våld. Barndomen utgör också en särskilt känslig period när det gäller förlusten av en förälder, ett syskon eller en mor- eller farförälder. Boken kan därför ge yrkesverksamma viktig kunskap när det gäller att identifiera sårbara anhöriggrupper med särskilt stort behov av extra stöd.