Han Kang (f. 1970 i Gwangju, Sydkorea) tilldelades 2024 års Nobelpris i litteratur för sin ”intensiva poetiska prosa, som konfronterar historiens trauman och blottlägger människans sårbarhet”. Vegetarianen hade tidigare belönats med det internationella Bookerpriset. I svensk översättning finns Jag tar inte farväl, Den vita boken, Vegetarianen samt Levande och döda.
Översättare av Vegetarianen och Levande och döda är Eva Johansson. Översättare av Den vita boken, Jag tar inte farväl och Fyra berättelser är Anders Karlsson och Okkyoung Park.
Han Kang föddes 1970 i Gwangju i Sydkorea, men flyttade vid nio års ålder till Seoul. Fyra månader senare inträffade i hennes forna hemstad den massaker som Levande och döda (utgiven i svensk översättning 2016) behandlar. Hang Kang debuterade som poet. Vegetarianen blev hennes stora genombrott utanför hemlandet Sydkorea. Vegetarianen gavs ut i Sydkorea 2007, kom i engelsk översättning 2015 och i svensk översättning 2017. Den belönades 2016 med det internationella Man Booker-priset. Den vita boken (utgiven i svensk översättning 2019) nominerades till internationella Bookerpriset 2018. Jag tar inte farväl (utgiven i svensk översättning 2024) belönades 2023 med det franska priset för bästa översatta roman, Prix Medicis étranger. Han Kang tilldelades Nobelpriset i litteratur 2024. Hon bor med sin familj i Seoul.
Läs en biobibliografi skriven av Anders Olsson, ordförande i Nobelkommittén här.
Nina Eidem, du är svensk förläggare för Han Kang. Hur skulle du beskriva hennes författarskap?
– Han Kang är för mig en stor vittnes-och minnesskildrare av historiska trauman, som är specifikt sydkoreanska och samtidigt universella. Hon borrar i vad människor är kapabla att göra mot varandra och tar sig an stora frågor, om mänsklig grymhet, våld, glömska och ansvar. Ett av hennes stora projekt är att gräva upp kroppar ur historien, att rädda liv från glömska till minne. Det är en sorts litterär arkeologi. I den senaste boken Jag tar inte farväl använder hon bilden av en flämtande, flackande låga som hotar att dö ut i en snöstorm. Den mänskliga anden framstår hos Han Kang som både spröd och segt motståndskraftig – den måste näras för att överleva, men den vill leva. I tider med pågående krig är hon en fin författare att läsa, för sin fantastiska språkliga känslighet, men lika mycket för sin känslighet inför allt levande och det heliga med mänskligt liv.
Översättare av Vegetarianen och Levande och döda är Eva Johansson. Översättare av Den vita boken, Jag tar inte farväl och Fyra berättelser är Anders Karlsson och Okkyoung Park.
Han Kang föddes 1970 i Gwangju i Sydkorea, men flyttade vid nio års ålder till Seoul. Fyra månader senare inträffade i hennes forna hemstad den massaker som Levande och döda (utgiven i svensk översättning 2016) behandlar. Hang Kang debuterade som poet. Vegetarianen blev hennes stora genombrott utanför hemlandet Sydkorea. Vegetarianen gavs ut i Sydkorea 2007, kom i engelsk översättning 2015 och i svensk översättning 2017. Den belönades 2016 med det internationella Man Booker-priset. Den vita boken (utgiven i svensk översättning 2019) nominerades till internationella Bookerpriset 2018. Jag tar inte farväl (utgiven i svensk översättning 2024) belönades 2023 med det franska priset för bästa översatta roman, Prix Medicis étranger. Han Kang tilldelades Nobelpriset i litteratur 2024. Hon bor med sin familj i Seoul.
Läs en biobibliografi skriven av Anders Olsson, ordförande i Nobelkommittén här.
Nina Eidem, du är svensk förläggare för Han Kang. Hur skulle du beskriva hennes författarskap?
– Han Kang är för mig en stor vittnes-och minnesskildrare av historiska trauman, som är specifikt sydkoreanska och samtidigt universella. Hon borrar i vad människor är kapabla att göra mot varandra och tar sig an stora frågor, om mänsklig grymhet, våld, glömska och ansvar. Ett av hennes stora projekt är att gräva upp kroppar ur historien, att rädda liv från glömska till minne. Det är en sorts litterär arkeologi. I den senaste boken Jag tar inte farväl använder hon bilden av en flämtande, flackande låga som hotar att dö ut i en snöstorm. Den mänskliga anden framstår hos Han Kang som både spröd och segt motståndskraftig – den måste näras för att överleva, men den vill leva. I tider med pågående krig är hon en fin författare att läsa, för sin fantastiska språkliga känslighet, men lika mycket för sin känslighet inför allt levande och det heliga med mänskligt liv.
En ny sida av Han Kangs mångsidiga författarskap: novellformatet. Här presenteras fyra kortare berättelser i vacker utgåva: Min kvinnas frukt, Europa, Tillfrisknande och Nio stycken.
Det snöar häftigt när författaren Gyeongha landar på ön Jeju. Hennes vän Inseon ligger på sjukhus efter en olycka och Gyeongha har tagit på sig att försöka rädda hennes fågel. Ön har en fasansfull historia, här mördades många människor vars namn nu fallit i glömska, men det finns också de som försökt minnas.
I denna mäktiga bok om tomrummet efter en syster som dog efter bara några timmar i livet får Han Kangs centrala teman – liv, död, historia, minne – en mjukare och närmare behandling. Den är en text som vibrerar av smärta och skönhet, som tecknar den mänskliga anden som både spröd och segt motståndskraftig.
Yeong-hye är en tystlåten kvinna i ett traditionellt äktenskap i Sydkorea. Hon har aldrig gjort uppror, men så börjar hon drömma om blod och brutalitet, om kroppar och kött. En dag bestämmer hon sig: hon måste bli vegetarian. Människorna i hennes liv vägrar att acceptera beslutet.
Det är 1980, platsen är Kwangju i Sydkorea. Hundratals studenter som protesterat mot regimen har just mördats av militären i en massaker. I massan av dödade unga människor vandrar en pojke, Dong-ho, omkring. Han letar efter sin vän. Vad händer med själen hos den kropp som slutar leva?
