Er nya bok är konkret och praktisk. Varför har det varit viktigt att skriva så?
Vi tycker att kunskap bör vara lättillgänglig. Dessutom är området präglat av att personal har många olika bakgrunder. En del är socionomer, andra socialpedagoger, men en stor del av personalen har egen erfarenhet av missbruk och hemlöshet. Vi vill gärna kunna träffa rätt i den mixen, så att all personal känner sig hemma i boken.

Bokens undertitel lyder ”Lågaffektivt bemötande och konflikthantering”. Vad menas med lågaffektivt bemötande?
Lågaffektivt bemötande är en metod för hantering av beteendeproblem som bygger på vad vi i dag vet om hur hjärnan fungerar. Metoden har under många år använts med goda resultat inom LSS-verksamheter, och vi har själva framgångsrikt använt metoden på lågtröskelboenden. Det handlar om att inte provocera fram våld utan att skapa förutsättningar för personalen att lösa konflikter i vardagen på ett sätt som både utvecklar en fungerande arbetsmiljö och som tar hänsyn till mänskliga rättigheter för dem vi tar hand om. Metoden bygger på principen att människor inte gör fel med flit, utan när krav och förväntningar på deras förmågor blir för höga. Vi anser inte att människor i hemlöshet med komplex problematik som till exempel missbruk och psykisk ohälsa har valt sin livsstil, de har hamnat i svårigheter på grund av bristande förmågor. Därför blir det meningslöst att använda sig av traditionella fostrande metoder som konsekvenser i form av spärrlistor och liknande.

Ett av bokens kapitel har rubriken ”Ta alltid reda på vem som har problem”. Vad menar ni med det?
När vi samtalar med socialt utsatta personer i hemlöshet om deras beteende som omgivningen sett som problematiska, beskriver de ofta att de endast försökt lösa ett problem. På liknande sätt kan personer vi arbetar med på fältet uppleva personalens försök att lösa problem som problematiska, inte minst om de innebär att personen portas från verksamheterna. Hemlösa personer med komplex problematik har inte förmåga att lösa verksamhetens problem, och ofta inte sina egna problem heller. Personalen har bättre förutsättningar att lösa både verksamhetens och målgruppens problem, och där bör fokus läggas. Dessutom har forskning visat att vi kan minska personalens sjukskrivningsdagar genom att ta just den utgångspunkten.

Boken avslutas med kapitlet ”Nu blir det verkstad!” och ett omfattande studiematerial. Kan ni ge tips på hur läsarna kan arbeta med det materialet?
Studiematerialet är gjort för att användas i en personalgrupp. Gruppen kan välja ett kapitel vid varje arbetsplatsträff och använda 10–15 minuter av personalmötet till att diskutera de frågor som vi tar upp. Resultatet kan bli att personalgruppen utvecklar en gemensam utgångspunkt för arbetet.

Intervjun genomförd augusti 2023.