Född och uppvuxen i Babylon

Varför vill vi läsa om verkliga människor snarare än påhittade?  Är autofiktionen ett uttryck för vår tids narcissism? Är fantasin död?

Med stor regelbundenhet kommer den åter, debatten om autofiktionen - och missnöjet med den tycks konstant.

Litteraturen liknar en reality, det är ”tidsandan”, berättelserna töms på resonans och vänder sig mot sig själva, och deras tidigare djup ersätts med spegelblank yta.

Samtidigt fortsätter böckerna att komma. Autofiktionen som form är helt integrerad i det samtida skönlitterära skrivandet och placerar sig i dialog med det som kommit innan, intar sin plats i ett idéhistoriskt landskap.

Johan Espersson, född 1993, har som alla skrivande människor i sin generation ”genomlevt autofiktionen”.  Med utgångspunkt både i sin erfarenhet som författare och som läsare skriver han en personlig, idérik essä om vår tids verklighetshunger och berättandets villkor. Vi möter författare som Johannes Anyuru, Tua Forsström, Birgitta Stenberg, Michel Hoeullebecq, Lars Norén, Annie Ernaux, Kerstin Thorvall, Stig Larsson, Erik Lindman Mata, Karl Ove Knausgård, Yayha Hassan, Asta Olivia Nordenhof och Wera von Essen, men också fotokonst, Instagram, reality-tv och internetkultur.

Född och uppvuxen i Babylon tar litteraturen på ömsint allvar och undersöker hur frågor om språk, verklighet och representation alltid har djupa etiska och existentiella bottnar.