”Vi skulle vilja att diskussionen handlade mer om oss vuxna och vårt ansvar”

Debatten kring skärmar har ju gått varm under lång tid, vad skulle ni helst se att diskussionen framåt kretsar kring?
Vi skulle önska att vi kunde komma vidare från diskussionen om huruvida skärmar är ”bra eller dåliga”. Digitala medier är en del av barns vardag och kommer att fortsätta vara det. Den mer intressanta frågan är därför hur barn använder skärmar, vad de gör på dem, i vilket sammanhang och vad skärmanvändningen innebär för just det barnet.

Vi behöver fokusera på vad som är bra för barn. Det vi vet är att sömn, fysisk aktivitet, lek, samtal och samspel med andra är helt centralt. Och om barnet tillåts lägga för mycket på skärmar kan det leda till att det finns mindre tid för detta viktiga.

Vi skulle också vilja att diskussionen handlade mer om oss vuxna och vårt ansvar. Ofta ligger fokus på barnens skärmtid, men vår egen skärmanvändning är en lika viktig del av barnens medievardag. När mobilen hela tiden pockar på vår uppmärksamhet kan den avbryta samtal och samspel och göra att vi missar barnets försök till kontakt. Det handlar inte om att föräldrar aldrig ska använda mobilen framför sina barn, utan om att bli medveten om när och hur den tar vår uppmärksamhet.

Vi hoppas att boken kan leda till en mer nyanserad diskussion där vi vågar prata både om risker och möjligheter – och där barnets utveckling får stå i centrum.

På vilket sätt kan jag som möter barn och föräldrar i mitt yrke vara ett vettigt stöd?
Först och främst genom att vara nyfiken snarare än dömande. Många föräldrar är redan ganska oroliga för om de gör rätt eller fel när det gäller skärmar. Då tänker vi att mer skuld sällan är särskilt hjälpsamt.

Som professionell kan man i stället hjälpa familjen att titta på helheten. Hur sover barnet? Finns det tid för lek, rörelse och samtal? Vad brukar familjen göra på vardagar/helger? Vad händer när skärmen ska stängas av? Vad tittar eller spelar barnet på? Använder barnet skärmen tillsammans med någon eller mest på egen hand? Och fungerar familjens rutiner kring skärmar? Hur fungerar familjens rutiner över lag - middagar, nattning, utelek, innelek?

Det kan också vara värdefullt att hjälpa föräldrar att göra ganska små och konkreta förändringar om man vill. Det behöver inte alltid handla om att drastiskt minska skärmtiden. Det kan till exempel vara att välja innehåll mer medvetet, titta tillsammans ibland, prata om det barnet ser, undvika skärmar vid läggdags eller skydda vissa delar av dagen för lek och samvaro.

Varför är det inte så enkelt som att man bara kan ange en tidsgräns för skärmtid?
Därför att ”skärmtid” egentligen är ett väldigt grovt mått. Det säger hur länge en skärm används, men väldigt lite om vad barnet faktiskt har gjort under den tiden.

Barn kan videosamtala med en morförälder, skapa något, spela ett spel tillsammans med ett syskon, titta på ett långsamt barnprogram eller snabbt skrolla mellan korta videoklipp. Allt detta blir skärmtid när vi mäter minuter, trots att aktiviteterna kan ställa helt olika krav på barnet och innebära väldigt olika saker för utvecklingen.

Dessutom behöver vi fråga vad skärmtiden ersätter. Två timmar framför en skärm får olika betydelse om alternativet är två timmar mindre sömn eller mindre samtal jämfört med om det sker under en lång bilresa.

Tidsgränser kan absolut vara användbara som enkla riktmärken och som stöd för familjer. Problemet uppstår när man tror att antalet minuter blir hela svaret. Tiden är absolut inte hela lösningen. En och en halv timme framför en välproducerad barnfilm tillsammans med en vuxen som kan vara ett engagerat stöd (under och efter filmen) jämfört med 1 ½ timme med korta Youtube-klipp som man skrollar mellan ensam. Det är absolut inte samma sak och får inte samma konsekvenser för barnet.

Vilken är den vanligaste frågan ni får och vad brukar ni svara på den?
Den vanligaste frågan är nog just: ”Hur mycket skärmtid är okej?” Och det är förståeligt – man vill gärna ha ett tydligt antal minuter att förhålla sig till.

Men vårt svar blir ofta att börja i andra änden: Hur mår barnet och hur ser barnets vardag ut? Får barnet tillräckligt med sömn, rörelse, lek, samtal och samspel? Vad gör barnet på skärmen och tillsammans med vem? Och fungerar det att avsluta?

Det betyder inte att tiden är oviktig. Ju mer tid som läggs på skärmar, desto större blir förstås risken att något annat får mindre plats. Men minuterna behöver sättas i sitt sammanhang. Med boken försöker vi ge föräldrar verktyg för att själva kunna göra rimliga bedömningar, snarare än att ge en skärmtid som ska fungera för alla barn och alla familjer.

Vad hoppas ni att personer inom skola och förskola tar med sig från er bok?
Framför allt att digitala verktyg i dagens läge inte är negativa bara för att de är digitala. Frågan behöver alltid vara: Vad vill vi att barnet ska lära sig eller utveckla, och är det digitala verktyget ett bra sätt att åstadkomma just det?

För yngre barn sker väldigt mycket viktigt lärande genom kroppen, leken, språket och samspelet med andra människor. Digitala verktyg kan komplettera detta och ibland erbjuda möjligheter som annars inte hade funnits, men de ska inte okritiskt ersätta sådant vi vet är viktigt för barns utveckling.

Vi hoppas också att boken kan bidra till att flytta fokus från själva apparaten till pedagogiken. Det avgörande är inte bara om en skärm används, utan vad barnet gör, vilket innehåll barnet möter, hur den vuxne är delaktig och vad användningen tillför i just den situationen.

Och kanske framför allt: vi vill att professionella ska känna att det går att prata om barns skärmanvändning utan att hamna i ytterligheterna. Vi behöver varken vara teknikrädda eller teknikoptimistiska. Vi behöver vara barnfokuserade.

Intervjun genomfördes i oktober 2026.