Bröder och systrar

Jag har kallats lögnare så många gånger att det känns som mitt namn.

Tara Westover växte upp på en gård vid bergets fot i Idaho. Sedan lämnade hon berget och sin historia. Hon skrev om sin pappas skrotupplag och om hur hon hölls borta från skolan, om familjens förberedelser inför världens undergång och om den förvirring hon kände när en äldre bror blev våldsam.

Världen trodde på henne, men hennes föräldrar anlitade en advokat. Det som följde var en strid om det förflutna. Vem får säga vad som hände? Vem får man tro på? Och en ännu svårare fråga: hur ska man tro på sig själv när ens egna föräldrar säger att man ljuger?

Westover kunde tro på sig själv eftersom två av hennes bröder trodde på henne. De bekräftade hennes minnen och hennes rätt att berätta vad hon mindes. ”Det finns en gåva som syskon kan ge varandra”, skriver Westover. ”Det är gåvan att vara ett vittne.”

Men gåvan varade inte. Boken blev ett fenomen, och kort därefter förnekade hennes bröder händelser som de en gång hade bekräftat, eller så bekräftade de händelserna men förnekade deras betydelse. Kanske hade det inte förekommit något våld alls, eller kanske hade våldet varit lindrigt. Medan världen häpnade över hur Westover vågade skriva så ärligt om sin uppväxt, valde familjen en annan väg.

Berättelser kan förflytta berg. Men det finns alltid fler ingångar, fler lager. Det här är historien om vad som kom efter Taras berättelse, som lästes av miljoner människor.

Om Allt jag fått lära mig:

"Det här är en fullständigt makalös, självbiografisk berättelse om en ung kvinna som visar en ofattbar styrka i möte med extrem fattigdom och fanatisk religiositet." 
Ingalill Mosander, Go'kväll

"Hennes bok är en vacker hyllning till något vi svenskar alldeles för ofta tar för givet: utbildning." 
M-magasin