Medicinen och det mänskliga

Vad innebär ett vårdande, humanistiskt förhållningssätt? Vårdaren beskrivs i denna bok inte bara som en tillämpare av vetenskapliga kunskaper utan också som en konstnär – en utövare av vårdandets konst med trösten som det centrala innehållet. Genom resonemang om vardagliga vårdsituationer berörs inte minst bemötandefrågor.

Medicinen och det mänskliga handlar om vårdens etiska och humanistiska kärna. Den lyfter fram medicin och sjukvård som ett moraliskt projekt och granskar detta i ett kulturellt perspektiv med exempel från såväl skönlitteratur som andra konstformer. Här vidgas medicinens traditionella naturvetenskapliga förklaringsmodell till att också omfatta en humanvetenskaplig förståelsekunskap med den lidande människan i fokus.

I en tid då medicinsk vetenskap alltmer betonar det strikt rationella och strävar efter enhetlighet och standardisering försöker författaren i stället ta fasta på komplexiteten och det mångtydiga runt människans hälsa och sjukdom. Han utgår med andra ord från att medicinen är en tolkningslära. Boken belyser bl a frågan om huruvida vårdandets konst kan läras och om den kan utforskas vetenskapligt. Slutsatsen är att många inslag i vårdpraktiken är omätbara – men ändå omistliga.

Boken är avsedd för vårdutbildningar, främst till läkare och sjuksköterska, och för yrkesverksamma i vården. Den har också ett läsvärde för den humanistiskt intresserade som vill stanna upp inför fenomenet människan och fundera en stund över den medicinska vetenskapens möjligheter och begränsningar.