Tre nya böcker inför Förintelsens minnesdag 27 januari

En roman, ett vittnesmål och en förhörsbok. Vi ger under januari ut tre böcker inför Förintelsens minnesdag den 27 januari.

Natalie Verständig Axelius roman Det var jag som skulle dö bygger på de krigsupplevelser som hennes morfar Samuel Janowski berättade för sin dotter, Natalies mor. Boken handlar både om de svåra åren på flykt och i olika läger och om den första tiden i Sverige med försörjningsvåndor och familjebildning. Det är både ett tal till och ett minne över en av de många överlevande som kom till vårt land och blev en del av Sveriges moderna historia.

Eddy de Winds Jag stannade kvar i Auschwitz är ett unikt historiskt dokument, den anses vara den enda boken om Förintelsen skriven på plats i lägret. de Wind, en ung holländsk läkare, deporteras tillsammans med sin hustru till Auschwitz 1943 och han får tjänst som sjuksköterska i en barack för polska krigsfångar. När ryssarna befriar lägret stannar de Wind kvar och tar hand om de skadade ryska soldaterna. På plats i lägret börjar han också skriva om sina upplevelser.

Auschwitzkommendanten Rudolf Höss osminkade vittnesmål inför krigsförbrytarrättegången i Nurnberg 1946 blev en världssensation. Aldrig tidigare hade någon talat så öppet och oberört om så ofantliga brott som de Höss hade begått under folkmordet på Europas judar i lagerkomplexet Auschwitz-Birkenau.
I en serie möten med förhörsledare och psykologer gav Rudolf Höss skakande inblickar i den nazistiska mordapparaten och sin egen personlighet. Med hjälp av opublicerade förhörsprotokoll och vittnesmål skildrar Niclas Sennerteg i boken Allt jag känner är att mina fötter gör ont hur krigsbrottsutredarna bit for bit försökte reda ut vad som egentligen hade hänt.

Andra titlar

Historien om Bodri

En berättelse om vänskapen som överlevde Förintelsen att läsa
tillsammans, vuxna och barn.

Läs mer

Vi kommer snart hem igen

»Vi duschades och håret rakades av.
Det var sista gången jag såg mamma och mina yngre systrar Magdalena och Judith. 
Mamma var 41 år då. Mina systrar var 14 och 12 år.
« 
Elisabeth Kischinowsky

I serieform gestaltas sex människors vittnesmål om Förintelsen. Några av dem som var barn då lever ännu och kan berätta om hur det var. Vad som hände dem och deras familjer. Vad de kände. Hur de överlevde. Vad de förlorade. De berättar om undernäring, missad skolgång, familjer som slits isär och första mötet med Sverige och hur man fortsätter leva, trots allt. Jessica Bab Bonde och Peter Bergting har med de överlevandes berättelser som grund skapat en angelägen och viktig bok.

Läs mer

Frågor jag fått om Förintelsen

Vad betydde det att ha sin syster med i Auschwitz? 
Var man hungrig hela tiden? 
När förstod du att det pågick ett folkmord? 
Kan det hända igen? 

I över trettio år har Hédi Fried rest runt i svenska skolor för att tala om Förintelsen. Vittnesmålet om hur hennes familj deporterades från sin hemstad, och hur hennes föräldrar mördades i Auschwitz, har berört tusentals elever landet runt. Ofta är det i mötet med elevernas frågor som katastrofens omfattning blir som allra tydligast. Det är direkta, konkreta frågor som bottnar i en grundläggande känsla för humanism. Tillsammans hjälper de till att göra ett ofattbart skeende mer begripligt. Hédi Fried är en av få överlevande som finns kvar och kan berätta sanningen.

Läs mer

Att återvända till livet

Att återvända till livet berättar Dina och Jovan Rajs om att komma tillbaka: till sin hemstad, till allt som försvunnit, till livet. Efter krig och folkmord, död och förlust hittar de ett sätt att hålla ihop sin familj och sig själva. 

Läs mer