Tre nya böcker inför Förintelsens minnesdag 27 januari
En roman, ett vittnesmål och en förhörsbok. Vi ger under januari ut tre böcker inför Förintelsens minnesdag den 27 januari.
Natalie Verständig Axelius roman Det var jag som skulle dö bygger på de krigsupplevelser som hennes morfar Samuel Janowski berättade för sin dotter, Natalies mor. Boken handlar både om de svåra åren på flykt och i olika läger och om den första tiden i Sverige med försörjningsvåndor och familjebildning. Det är både ett tal till och ett minne över en av de många överlevande som kom till vårt land och blev en del av Sveriges moderna historia.
Eddy de Winds Jag stannade kvar i Auschwitz är ett unikt historiskt dokument, den anses vara den enda boken om Förintelsen skriven på plats i lägret. de Wind, en ung holländsk läkare, deporteras tillsammans med sin hustru till Auschwitz 1943 och han får tjänst som sjuksköterska i en barack för polska krigsfångar. När ryssarna befriar lägret stannar de Wind kvar och tar hand om de skadade ryska soldaterna. På plats i lägret börjar han också skriva om sina upplevelser.
Auschwitzkommendanten Rudolf Höss osminkade vittnesmål inför krigsförbrytarrättegången i Nurnberg 1946 blev en världssensation. Aldrig tidigare hade någon talat så öppet och oberört om så ofantliga brott som de Höss hade begått under folkmordet på Europas judar i lagerkomplexet Auschwitz-Birkenau.
I en serie möten med förhörsledare och psykologer gav Rudolf Höss skakande inblickar i den nazistiska mordapparaten och sin egen personlighet. Med hjälp av opublicerade förhörsprotokoll och vittnesmål skildrar Niclas Sennerteg i boken Allt jag känner är att mina fötter gör ont hur krigsbrottsutredarna bit for bit försökte reda ut vad som egentligen hade hänt.
Andra titlar
Historien om Bodri
En berättelse att läsa tillsammans, vuxna och barn. Hédi älskar sin hund Bodri och sin bästa vän Marika. De leker i den lilla staden de bor i. En dag får de höra talas om en elak man, som har makt och bestämmer i sitt land och har börjat bestämma över fler länder. Han heter Adolf Hitler
Vi kommer snart hem igen
»Vi duschades och håret rakades av.
Det var sista gången jag såg mamma och mina yngre systrar Magdalena och Judith.
Mamma var 41 år då. Mina systrar var 14 och 12 år.«
Elisabeth Kischinowsky
I serieform gestaltas sex människors vittnesmål om Förintelsen. Några av dem som var barn då lever ännu och kan berätta om hur det var.
Frågor jag fått om Förintelsen
Vad betydde det att ha sin syster med i Auschwitz?
Var man hungrig hela tiden?
När förstod du att det pågick ett folkmord?
Kan det hända igen?
I över trettio år reste Hédi Fried runt i svenska skolor för att tala om Förintelsen. I Frågor jag fått om Förintelsen besvarar hon ett urval av de frågor hon fått genom åren, frågor som nu för första gången samlas i en bok. Bara genom att fortsätta ställa de svåra frågorna kan vi undvika att upprepa historiens övergrepp.
Att återvända till livet
I Att återvända till livet berättar Dina och Jovan Rajs om att komma tillbaka: till sin hemstad, till allt som försvunnit, till livet. Efter krig och folkmord, död och förlust hittar de ett sätt att hålla ihop sin familj och sig själva.