”Dina dikter är för tillfälliga. De kommer snart att vara glömda", ropade en åhörare till Majakovskij under en uppläsning. "Kom och hälsa på mig om tusen år, så får vi se”, ropade Majakovskij tillbaka.
När vi nu hunnit in i ett nytt årtusende kan vi konstatera att Majakovskijs poesi, trots ”det tillfälliga” i den, fortsätter att beröra människor. Många hör ännu i hans dikter hur ”en levande människa talar till en annan människa full av liv”.
Detta urval av Gunnar Harding och Bengt Jangfeldt är ett tvärsnitt genom hela Majakovskijs produktion från de tidiga futuristiska experimenten till de diktfragment han skrev strax före sitt självmord 1930.
